Jan Arends har kallats för ”världens ensammaste människa”, och texterna i Keefman ger onekligen resonans åt det epitetet. Marginalisering, självdestruktivitet och fattigdom utgör grundteman i bokens tretton berättelser, av vilka många har starka självbiografiska inslag. Arends satt själv på psykiatrisk institution under stora delar av sitt liv, och hans karaktärer rör sig oförtrutet på den sköra gränsen mellan galenskap och normalitet, ofta i ilsken kamp mot det psykiatriska och medicinska etablissemanget.
Keefman från 1972 räknas idag som en modern klassiker inom den nederländska litteraturen, och har tryckts i en stor mängd upplagor. Med denna svenska utgåva presenteras nu Arends författarskap för första gången utanför det nederländska språkområdet.
”[…] subtila förvandlingsnummer […] stundom öppnar sig novellerna mot en fantastik som ligger någonstans mellan Kafka och Murakami.”
– Jens Christian Brandt, Dagens Nyheter
”Jag har läst novellerna nästan i kramp, i förfäran – har knappt vågat andas, utan bara kunnat häpna över den kombination av mänsklig skröplighet och konstnärlig styrka som de åskådliggör.”
– Björn Kohlström, Bernur
"Arends betraktar avvikarna och de normala lika osentimentalt. Han presenterar sina själsliga ödemarker och hårt skruvade ironier lugnt och trovärdigt, som om de var gator där han själv hade gått i utslitna, dammiga skor." – Håkan Lindgren, Uppsala Nya Tidning
”Sällsynt bra noveller om psykisk ohälsa och marginalisering.” – Robert Myhreld, Opulens
